Snacka om Karlholm - förr och nu

Vi har träffats ett par gånger för en pratstund om Karlholms gamla järnbruk. Vi som guidar i bruket och inte är infödda karlholmsbor ville, att de som har minnen från1940-50-talet och framåt, skulle berätta hur det var då de var yngre. En av oss minns även 30-talet. Hur bruket kom till i början av 1700-talet har vi läst oss till och att järntillverkningen i början av 1900-talet till och med var större än tillverkningen i Lövsta -, Österby - och Gimo bruk tillsammans. Vad som hände för ett halvt sekel sedan, fanns däremot inte att läsa i någon bok.
                
Vid en promenad fick jag lära mig namnen på alla vattendrag i bruket. Den största Tämnarån naturligtvis. Herrgårdsån kallas också Sågån. Hammarån är namnet på det vatten som går vid smedjan och drev hamrarna. Vid den finns även en trätrumma, som leder processvatten till Karlitfabriken. Kvarnån vid kvarnen kallas också Västerbäck. Äntligen fick jag klart för mig var Lillån fanns. Den är idag torrlagd, men var tidigare den å som tillsammans med Tämnarån bildade den holme, som bruket anlades på. Därav namnet Karlholm. Karl efter Lövstabruks dåvarande ägare Charles De Geer. Karlhom tillhörde Lövsta bruks ägare nästan ända till dess att järntillverkningen i bruket upphörde 1931.             
                   
Vi gick också till järnboden vid hamnen, där stångjärnen förvarades till dess de skulle skeppas till Stockholm, för vidare transport till framförallt England. Vid den tiden kunde stora skepp anlöpa hamnen, eftersom vattnet då gick1,80 m högre än idag. Under många årtionden fungerade järnboden som scoutstuga. Därav symbolen på huset.
Här fanns också badplats, med en avdelning som var avskild för herrgårdsfröknarna.
I dag finns en bagarstuga som används mycket flitigt för bakning av det underbart goda karlholmsbrödet. Under järnbruksepoken fanns fyra bagarstugor i bruket.