Guidning i Karlholmsbruk

Det varierar vad besökare i Karlholms bruk är intresserade av. Några är mest intresserade av hur maskiner och all utrustning fungerade i lancashiresmedjan, som byggdes 1880. Diskussionen kan bli intensiv med mig och mellan deltagarna i gruppen, som farsineras av de välbevarade ånghamrarna, ångmaskinen, valsverket eller vällugnen. För mig har det varit en stimulerande utmaning att förstå hur järntillverkningen gick till, så att jag i min tur kan beskriva det.

               

Andra vill veta hur det kom sig att skickliga smeder, masugnsarbetare, kolare och andra yrkeskunniga från Vallonien kom till Sverige i början av 1600-talet. Det är en intressant historia, hur en så pass liten grupp invandrare kunde förnya vårt tekniska kunnande och därigenom förbättra Sveriges ekonomi. De var knappt tusen yrkesverksamma och tillsammans med sina familjer kanske två- till tretusen personer.

Några blir överraskade över hur väl befolkningen i bruken i norra Uppland togs om hand av bruksägaren, med fri skolgång för barnen, fri läkarvård och medicin, extra tilldelning av säd beroende av antalet barn i familjen och att de även blev omhändertagna på ålderns höst. ”Dessa underverk av tidig industriell civilisation”, som den tyske författaren Hans Magnus Enzensberger kallade bruken i en artikel i början av 1980-talet.  

                   

I skolmuseet, som är inrymt i den gamla skolstugan från början av 1700-talet, är skolfoton från skolan i Karlholm av stort intresse. Där hittar många foton där pappa, mormor, skolkamrater eller de själva finns med på bilderna. Under Karlholmsdagen fotade jag de fina löjtnantshjärtana utanför dörren till skolstugan.