Det varierar vad besökare i Karlholms bruk är intresserade
av. Några är mest intresserade av hur maskiner och all utrustning fungerade i
lancashiresmedjan, som byggdes 1880. Diskussionen kan bli intensiv med mig och mellan
deltagarna i gruppen, som farsineras av de välbevarade ånghamrarna,
ångmaskinen, valsverket eller vällugnen. För mig har det varit en stimulerande
utmaning att förstå hur järntillverkningen gick till, så att jag i min tur kan
beskriva det.
Andra vill veta hur det kom sig att skickliga smeder,
masugnsarbetare, kolare och andra yrkeskunniga från Vallonien kom till Sverige
i början av 1600-talet. Det är en intressant historia, hur en så pass liten
grupp invandrare kunde förnya vårt tekniska kunnande och därigenom förbättra
Sveriges ekonomi. De var knappt tusen yrkesverksamma och tillsammans med sina
familjer kanske två- till tretusen personer.
Några blir överraskade över hur väl befolkningen i bruken i
norra Uppland togs om hand av bruksägaren, med fri skolgång för barnen, fri
läkarvård och medicin, extra tilldelning av säd beroende av antalet barn i
familjen och att de även blev omhändertagna på ålderns höst. ”Dessa underverk
av tidig industriell civilisation”, som den tyske författaren Hans Magnus
Enzensberger kallade bruken i en artikel i början av 1980-talet.
I skolmuseet, som är inrymt i den gamla skolstugan från
början av 1700-talet, är skolfoton från skolan i Karlholm av stort intresse. Där
hittar många foton där pappa, mormor, skolkamrater eller de själva finns med på
bilderna. Under Karlholmsdagen fotade jag de fina löjtnantshjärtana utanför
dörren till skolstugan.
