Timmerrännan i vinterskrud

Gunnar Ericsson hjälpte mig idag, att hitta ett lämpligt ställe, där man lätt kommer åt att börja gå utefter den gamla timmerrännan. På torsdag ska jag åka runt, tillsammans med projektledaren för årets konferens om vattenmaskiner, som anordnas av Arbetets museum i Norrköping. Vi ska titta på de olika anläggningarna, som kommer att presenteras under konferensen. Jag har på något underligt sätt blivit inblandad i planeringen av konferensen, som skall hållas den 2-3 maj. Den riktar sig till museer som förvaltar dammar, vattenrännor, vattenhjul, turbiner och andra vattenmaskiner.

   

Här kan man tala om vattenränna. En tre mil lång vattenled, som börjar vid Untrafjärden, fortsätter via Älgsjön och vidare genom Bomhus till Korsnäs pappersfabrik vid Karskär i Gävle. Älgsjön förser i sin tur sjön Trösken vid Harnäs med vatten. För att Älgsjön inte ska tömmas, leds vatten från Dalälven genom rännan till sjön.

Laxfiskets historia i Älvkarleby

     

Det var min tur att berätta på Älvkarleby hembygdsförenings studiecirkel ”Lär känna din bygd”. Det kändes naturligt för mig att berätta om Laxfiskets historia i Älvkarleby. Det berättar jag om på mina guidade promenader vid Älvkarlebyfallen och före det i många år då jag var anställd på dåvarande Fiskeriverkets försöksstation (numera SLU) i Älvkarleby. (Sammanlagt i nitton år.)

   

Vi funderade om det finns någon annan bygd med stort laxfiske, där så mycket är skrivet och bevarat till våra dagar. Det finns skriftliga dokument bevarade från 1100-talet, som berättar om cisterciensermunkar, som av kung Knut Eriksson (son till Erik den helige) fått tillstånd att fiska lax i fallen. Från 1100-talet, finns även en skrivelse av påven Lucius III i Verona, där det framgår att ärkebiskopen i Uppsala har rätt till del i fisket i Älvkarleby. Det finns kungabrev, tingsprotokoll och riksdagsbeslut från alla århundraden fram till våra dagar, om vem som har rätt att fiska och var i området kring Älvkarlebyfallen. Bråket om rättigheten till laxfisket går som en röd tråd genom Älvkarleby historia.                                                       

 

På mina guidade promenader hinner jag inte ta upp så mycket av den historien, ibland ingenting, trots att det är mycket intressant. Nu på studiecirkeln hade jag två och halv timme att berätta. Jag berättade även lite om laxodlingens historia i Älvkarleby, som har varit ett märkbart inslag i bygden sedan slutet av 1800-talet.  Att vi har en lax i vårt kommunvapen känns helt självklart, med den betydelse laxfisket haft genom århundraden.