Guida i Karlholms bruk

Rose- Marie kommer även att börja guida i Karlholms gamla järnbruk och också gå med i Kultur- och guidegruppen, som ansvarar för visningarna i bruket. Det är mycket att sätta sig in i, både om livet i bruket, från början av 1700-talet och till dess att järntillverkningen lades ner 1931 och hela processen med arbetet i smedjan. Vi visar även den gamla skolstugan från 1700-talet, där vi nu har ett skolmuseum med föremål från slutet av 1800-talet och fram till ca 1950-talet skola. Några besökare brukar även vilja se brukskyrkan, där det fortfarande firas gudstjänst.
           

                                                                      

Vi gick också in i gamla magasinsbyggnaden, där vi börjar våra guidningar och visar en film som är inspelad i smedjan Filmen visar smederna som tillverkar stångjärn. Det blir många besöksmål, som Rose-Marie nu ska lära sig, då hon tar över mitt företag Guideservice i norra Uppland

Guida i Untra kraftverk

Nu har Rose-Marie och jag varit i Untra kraftverk. Jag visade runt i kraftverket, var jag brukar gå då jag guidar och vad jag brukar berätta. Bara att titta på all utsmyckning är en upplevelse och det är spännande att gå runt i olika delar av anläggningen.

   

Rose-Marie fick också ett exemplar av en beskrivning av kraftverket från 1923 då kraftverket var fem år, som hon på bilden håller i handen. Vi pratade också med Crister Boström, som har varit min kontaktperson gentemot Fortum. Han äger flera av de flerfamiljhus som var personalbostäder och andra byggnader som byggdes samtidigt med kraftverket.

  

Guida i Älvkarleby kyrka

Rose-Marie besökte Älvkarleby kyrka tillsammans med mig. Hon ville höra hur jag brukar guida där nu när hon tar över företage Guideservice i norra Uppland.
        
Hon har fått mycket material av mig, där hon kan läsa om vår medeltidskyrka. Älvkarleby kyrka är en populär kyrka att vigas i. Det passar bra ihop med projektet Romantic Sweden, som lyfter fram Älvkarleby som ett romantiskt besöksmål.
       
Kyrkvaktmästaren Micke demonstrerade hur orgeln fungerar.

 

Restaurering av lok och järnvägsvagnar

Inte för att jag är så speciellt intresserad av hur man restaurerar gamla lok och järnvägsvagnar, men lite kunskap om det är värdefullt att ha, då jag guidar på järnvägsmuseet. Att kunna berätta vilket noggrant och kunnigt arbete som görs i museets fordonsmagasin på Karlsborgsgatan i Gävle.

 

Inbjudan gick ut till allmänheten att få titta ”bakom kulisserna” hur arbetet går till. Vi var ett par guider som passade på att vara med.

  

Vi träffade bl.a. Stefan Carlsson, som är snickare. Han visade sin välinredda snickarverkstad och med vilken enorm noggrannhet han går till väga, för att följa originalutseendet vid återställande av en vagn, som kan vara väldigt illa däran, men som av någon orsak ändå är av betydelse att spara och försöka återställa.

   

Ett fordon, som Thom Olofssons uttrycker det, egentligen är ”utom all räddning”, men som är så unikt att det ändå bör sparas till eftervärlden. Thoms specialitet är framförallt färgsättning, målning och ytbehandling av trä och metall. Han framställer ofta färgerna själv.  

     

Fordonsmagasinet, som är på 10 000 m², var tidigare en vagnverkstad. Där finns lok och vagnar från 1870-talet och framåt.  

Träff hos konstnär Johan Thunberg

                                  

Det blev en träff hos konstnär Johan Thunberg med ett gäng från Söderfors fotoklubb. Johan talade om grundregler i bildkomposition. Han tog våra egna bilder som exempel och hjälpte oss att se möjligheterna i våra bilder. 

              
Lite beskärning av bilden, vrid och vänd på den och vips blir det ett nytt uttryck, som till exempel min bild med eltrådar.
       
Eller speglingen av träden, som blev något helt annat.

Guideservice är sålt

Nu har Rose-Marie Strand tagit över rodret av Guideservice i norra Uppland. Jag är verkligen jätteglad att det är Rose-Marie, som fortsätter att utveckla företaget, som jag startade för femton år sedan. Hon är en person som sprutar av entusiasm och energi. Hon har tusen idéer och en framtidstro som kan försätta berg. Med sin enorma idérikedom är jag övertygad om, att hon kommer att få företaget att blomstra som aldrig förr.

                                    

Rose-Marie vill gärna fortsätta att guida på de platser, som jag har gjort tidigare. Nu hjälper jag henne med faktauppgifter, råd och tips både om arbetet som guide och som småföretagare och hur hon själv skriver och lägger in nya bilder på hemsidan. Nu är det Rose-Maries kontaktuppgifter som finns på www.guideservice.nu. Jag önskar Rose-Marie all lycka och framgång med de nya arbetsuppgifterna och all den glädje som det är att möta alla tacksamma och positiva gäster.

 

Bildkomposition

Det är väldigt svårt att avgöra kvalitéen på sina egna foton, tycker jag. Med mer vana, kanske man kan bli bättre på det. Hos en konstnär är det naturligtvis en självklar yrkeskunskap att se bildens komposition, så jag tog med mig tio bilder till konstnär Johan Thunberg. Han bläddrade bland bilderna och valde ut fyra stycken. Han vred och vände på dem och se, nu blev det helt andra och bättre bilder.

                                      

          

Jag var hos Johan i trettio minuter och lärde mig så mycket på den stunden. Jag tänkte då på mina fotovänner, som kanske också skulle vilja ha tips. Då jag frågade på mötet med Söderfors fotoklubb, blev det positiv respons. Nu kommer vi att träffas en kväll hos Johan. Han kommer att tala om bildkomposition och utifrån våra egna bilder ge oss tips och förslag. 
                                            

Stora Hallen, Turisthotellet och Carl XIII bro

Den här gången berättade jag om Stora Hallen, Älvkarleby turisthotell och Carl XIII bro på hembygdsföreningens studiecirkel.

Stora Hallen är den enda byggnad som finns kvar från den folkpark som Uppsala-Gävle järnväg byggde vid Älvkarlebyfallen år 1900. Då kraftverket i Älvkarleby byggdes, (1911-15) dämdes älven, så att det mesta av parken med promenadstigar, badplatser, lekredskap och flera byggnader blev dränkt. 

    

Turisthotellet byggdes redan 1897. Det är väldigt tidigt i turismens barndom och Älvkarleby var redan dessförinnan en välbesökt turistort.
                                     

Om Carl XIII bro från 1816 och dess konstruktör Olof Forsgren (byggmästarson från Älvkarleö), finns mycket att berätta. Den första bro över älven i Älvkarleby, som har lyckats motstå de kraftiga vårfloderna. De första försöken gjordes i början av 1700-talet.
                                      
Jag fick mycket uppskattning och många tack av cirkeldeltagarna, där de flesta är infödda älskarlebybor. De menade att de har lärt sig så mycket om Älvkarleby, genom det jag har berättat den här och förra gången. Detta har varit lite av en revansch för mig, eftersom, framförallt då jag startade mitt guideföretag, inte alla tyckte att jag som inflyttad skulle eller kunde berätta om Älvkarleby historia, vilket jag nu ändå har gjort i femton år.

Vattenmaskiner IV

En hel dag åkte vi runt och tittade på de anläggningar som konferensgästerna ska besöka den 2–3 maj. Det var projektledaren från Arbetets museum i Norrköping Kjell Nordeman, som jag visade runt till de olika platserna. Konferensen riktar sig till de som arbetar med eller är intresserade av fångdammar/vattenrännor, vattenhjul/turbiner, kraftstationer eller andra vattenbyggnader som används idag eller är museum.

                                  

Vattenrännan mellan Untrafjärden och Karskär i Gävle skrev jag om i ett tidigare inlägg. I Strömsberg var det Urban Tjäder som var vänlig och visade det lilla vattenkraftverket. Jag måste erkänna att jag inte kan finna samma fascination som de båda herrarna av maskinerna  i gamla ångsågen.
                                                                                                              

Vid Griggebo såg fick vi intressant information av en representant från Hållnäs hembygdsförening. Sågen är mycket välbevarad och är kulturminnesmärkt. Den skulle kunna gå att köra, om det inte vore för den lilla detaljen att det i dag inte finns vatten, som kan driva det stora vattenhjulet.

    

I Karlholms bruk, som är den huvudsakliga anledningen till att konferensen förläggs här i år, besökte vi både smedjan, kvarnen och Vita Magasinet och talade med Peter Bergström, som berättade om arbetet med att restaurera bruksdammen. Ett projekt som har påbörjats nu i vinter.

                                

Vi avslutade dagen på Laxön och talade med Sture på restaurang Kungsådran, där vi kommer att äta lunch och ha festmiddag dag ett. Vi träffade också Annette som driver vandrarhemmet på Laxön där gästerna kommer att bo. Hon visade även officersmässen där vi kommer att ha föreläsningarna under konferensen. (Det var kallt. Mässen var inte uppvärmd.)

E-nätsgala

Årets E-nätsgala har gått av stapeln, med röda mattan och konfettibomber. Festen för Älvkarlebys företagare och företagsamma personer hölls i Restaurang Kungsådran på Laxön. Trerätters middag, musikunderhållning, music quizz, dans och framförallt utdelning av priset till Årets företag/företagare, Årets entreprenörssjäl och Årets turismföretag. Dessutom Hedersutmärkelser i många fantasifulla områden, som Årets optimist, - kämpe, - nyföretagare, - tack, - kulturpersonlighet, - initiativ, - idrottsprofil, - kundbemötande, - traditionsbärare m.m. Totalt i år tjugofyra utmärkelser som föreslås av medlemmarna i nätverket, med i dag 183 medlemmar. I år var det tjejerna som var festarrangörer. På bilden fyra av de fem som jobbat med festen.

     

Mitt företag var nominerat som ett av fem i kategorin Årets turismföretag, med motiveringen; Guideservice i norra Uppland,

engagerar och samarbetar med flera andra företag för att ge besökarna mervärde och en intressantare vistelse. Det som kunde ha varit en vanlig, vacker promenad gör Guideservice till en spännande resa i tiden.

Det var helt rättvist Café Furiren som tog hem priset i den kategorin.
Jag fick Hedersutmärkelsen Årets Tack. För 2013 års insatser, för engagemang och visat entreprenörskap.
Motiveringen för nomineringen löd: För att med glädje och entusiasm visat Älvkarlebys pärlor, inte bara för gäster, utan även för oss. Anna är den som inte låter oss bli hemmablinda – nu är det jätteviktigt att vi förvaltar den kunskap och den kärlek för vår närmiljö som Anna visat oss.
                            

Eftersom jag nu säljer företaget, var det trevligt att få ett tack, nu när jag slutar som företagare.

Timmerrännan i vinterskrud

Gunnar Ericsson hjälpte mig idag, att hitta ett lämpligt ställe, där man lätt kommer åt att börja gå utefter den gamla timmerrännan. På torsdag ska jag åka runt, tillsammans med projektledaren för årets konferens om vattenmaskiner, som anordnas av Arbetets museum i Norrköping. Vi ska titta på de olika anläggningarna, som kommer att presenteras under konferensen. Jag har på något underligt sätt blivit inblandad i planeringen av konferensen, som skall hållas den 2-3 maj. Den riktar sig till museer som förvaltar dammar, vattenrännor, vattenhjul, turbiner och andra vattenmaskiner.

   

Här kan man tala om vattenränna. En tre mil lång vattenled, som börjar vid Untrafjärden, fortsätter via Älgsjön och vidare genom Bomhus till Korsnäs pappersfabrik vid Karskär i Gävle. Älgsjön förser i sin tur sjön Trösken vid Harnäs med vatten. För att Älgsjön inte ska tömmas, leds vatten från Dalälven genom rännan till sjön.

Laxfiskets historia i Älvkarleby

     

Det var min tur att berätta på Älvkarleby hembygdsförenings studiecirkel ”Lär känna din bygd”. Det kändes naturligt för mig att berätta om Laxfiskets historia i Älvkarleby. Det berättar jag om på mina guidade promenader vid Älvkarlebyfallen och före det i många år då jag var anställd på dåvarande Fiskeriverkets försöksstation (numera SLU) i Älvkarleby. (Sammanlagt i nitton år.)

   

Vi funderade om det finns någon annan bygd med stort laxfiske, där så mycket är skrivet och bevarat till våra dagar. Det finns skriftliga dokument bevarade från 1100-talet, som berättar om cisterciensermunkar, som av kung Knut Eriksson (son till Erik den helige) fått tillstånd att fiska lax i fallen. Från 1100-talet, finns även en skrivelse av påven Lucius III i Verona, där det framgår att ärkebiskopen i Uppsala har rätt till del i fisket i Älvkarleby. Det finns kungabrev, tingsprotokoll och riksdagsbeslut från alla århundraden fram till våra dagar, om vem som har rätt att fiska och var i området kring Älvkarlebyfallen. Bråket om rättigheten till laxfisket går som en röd tråd genom Älvkarleby historia.                                                       

 

På mina guidade promenader hinner jag inte ta upp så mycket av den historien, ibland ingenting, trots att det är mycket intressant. Nu på studiecirkeln hade jag två och halv timme att berätta. Jag berättade även lite om laxodlingens historia i Älvkarleby, som har varit ett märkbart inslag i bygden sedan slutet av 1800-talet.  Att vi har en lax i vårt kommunvapen känns helt självklart, med den betydelse laxfisket haft genom århundraden.