Vildlax och laxodling

Under gårdagens föredrag vid Laxöfisket på Laxön i Älvkarleby fick vi höra vad som händer med vildlaxen och laxodlingarna. Det var Tekn. Dr. och forskningsledare vid institutionen för akvatiska resurser vid SLU Johan Östergren som informerade. 

Från EU finns förslag om att fasa ut all kompensationsodling av lax. Beslut kommer att tas i höst. Tanken är att all kompensationsodling ska ha upphört inom tjugo år, både i älvar som har vilda laxstammar och i de där det idag enbart finns odlad lax. Enligt Johan Östergren är SLU s linje, att på mycket lång sikt är fortsatt odling inte hållbar, men de anser att utfasningen kommer att gå för snabbt. Vissa laxstammar kan försvinna.

                            

 En av de första fiskodlingarna i Sverige anlades i anslutning till Kronans laxfiske i Älvkarleby i slutet av 1800-talet. Det vackra Stenhuset vid Brobacken, som idag är ombyggt till kontor, inrymde tidigare laxkläckeriet.

                                          
I slutet av 1920-talet anställdes Nils G. Steffner d.ä. som chef för anläggningen och 25 år senare övertog Nils G. Steffner d.y. chefskapet. Under sina 43 år på posten utvecklade han anläggningen, bland annat med betydande forskningsresurser. Sedan snart tre år drivs anläggningen av SLU, som förutom odling av lax och havsöring för utsättning i Dalälven, också genomför försök i experimentbäcken, strömakvariet, som är det största i Europa, bäckrännorna och en invallad del av Älvkarlebyfallen.  
                                                  

Majstång i Älvkarleby

Under vintern träffas flitiga damer från Älvkarlebys hembygdsförening för att tillverka kronor och rams (långa girlanger), som ska pryda vår ståtliga majstång.
                               
Tolv stora kronor och långa, långa rams som bl.a. ska fästas i fem rader på var sida om den nästan tjugo meter höga stången. Kronorna och ramsen görs av vassrör och färgrika tyglappar som träs på långrevsgarn.
Arbetet börjar med att gå ut på isen och skära vass, som sedan skärs i rätta längder. Tyglappar i mängder (850 till varje krona) klipps till och därefter tar arbetet vid att med en lång nål trä på vassrör och tyglappar i rätt ordning.
              
Under ett par kvällar före midsommarafton, samlas alla som vill hjälpa till att klä stången och tvärslåarna med liljekonvaljblad. Sex-sju fulla säckar med blad brukar det gå åt. På midsommarafton lindas ramsen till romber, som symboliserar segel på tvärslåarna och stången och till sist fästs de tolv kronorna längst ut på varje tvärslå. Därefter kan ringdansen börja.

                

                                              

Konst På Väg

I dag har jag varit på en konstrunda på Konst På Väg. Det har jag varit varje påsk sedan det anordnades i Tierps kommun första gången för sjutton år sedan. Ett par år har jag valt Gästrik konst i Gästrikland. Tack vare mitt nymornade intresse för foto, besökte jag i år platser där fotografer ställde ut. Många gånger är lokalerna där konstnärerna visar sina alster också värda ett besök t.ex. i de gamla vallonbruken. 
                  
Lotta Lund i Strömsbergs bruk hade klätt sig varmt för att inte frysa i det gamla turbinhuset. Det stora fönstret i gamla vattensågen gav konsten ett intressant ljus. Ute värmde solen, även om det inte var många plusgrader.
                   
Första året åkte jag tillsammans med mina tre barn, som då var i övre tonåren. Därefter anlitades jag under några år som guide av föreningen Vallonbruk i Uppland, som ordnade en rundtur med buss till de olika konstnärerna. Min roll var då att berätta om de bruk, kyrkor och slott med mera, som vi åkte till eller förbi och att vara värdinna för bussresenärerna. Ett par år var jag också motsvarande guide på bussen, som Norra Upplandskretsen av Svenska turistföreningen då stod för. Under många år har sedan min yngsta son och jag haft som påsktradition att besöka olika konstnärer.